Glömde ju!

Tänka sig hur glömsk man kan vara då. Min bil har låtit lite konstigt i en vecka eller så. Och bara ibland och när jag svängt till höger. Åkte till Njurunda igår och ljudet blev mer och mer tydligt. Naturligtvis rök det ur öronen på mig och jag sa förstås ”jävla Volvo”. Volvo är ju inte precis min favoritbil men gissar att vilken bil som helst som ger en problem blir en jäkla skitbil. Nåja svärsonen lovade testköra och for iväg på en liten Volvotur. Kom tillbaka och jag förväntade mig det värsta och såg tusenlapparna, försvinna ut genom fönstret, om jag haft några förstås. Men tack och lov,  ingen fara på taket den här gången. Felet var att ett framhjul var löst! Inte bara förstås, det hade ju kunnat sluta illa. Förvånad hade jag nog blivit om hjulet passerat mig på motorvägen eller på någon annan väg också för den delen. Problemet och felet var förstås mitt eget, var att när man lagt om däck och lagt på däck med aluminiumfälgar med speciella muttrar eller vad det nu kallas på hjul ska dras åt efter ett tag. Något som jag vet om men naturligtvis glömt bort. Så slutet gott allting gott och Volvon är inte så mycket ”jävla Volvo” idag. Stigit lite i graderna. Men tänk vad klantighet eller rättare sagt glömska kan ställa till det. Dags att börja använda hjärnan.

Sen var det gofika efter skolavslutning med jättegoda tårtor och ett lyckligt barn som nu slutat 6 –års. Kyrkan var förstås knökfull precis som det ska vara på avslutning. Ändå mera knökfull var parkeringarna och vägarna utanför kyrkan. Folk parkerar hur galet som helst för att komma så nära som möjligt. Smala vägar men nog katten parkerar men på båda sidor av vägen så en vanlig liten bil knappast kommer fram. Man kan ju inte köra in lite på sidan för där finns det ju gräs utan man måste stå på vägen.  Att sedan de som bor i området inte kommer fram gör väl igenting. Sen är många ute i sista minuten och har bråttom förstås. Och då bryr man sig inte om hur man ställer sig, huvudsaken är att man hinner dit man ska. Om en ambulans eller brandkår behöver ta sig fram är det stört omöjligt. Ibland undrar jag hur man tänker eller det är väl det man inte gör, tänker.

Jag gillar det här med avslutning i kyrkan. Det ska vara så tycker jag. Högtidligt och vackert och glädje över att ha ett långt sommarlov framför sig och sedan börja i ny klass till hösten.

Får väl också fira Jaktlivets Montana som fyller 3 år den 17 juni. Måste väl göra en liten korvtårta till henne och Chantos då kanske. Glömde bort det förra året så jag får väl göra en lite större i år då. Eller så blir det bara lite extra korv eller ett smarrigt märgben som ju räcker lite längre än korv.

Midsommar senare i den veckan och tänk att juni snart passerat. Undrar just varför sommarmånaderna går så mycket fortare än vintermånaderna. Visserligen är sommaren kortare än vintern men jämför januari med juni och tänk efter vilken som passerar fortast? Juli är en månad som jag inte känner så där speciellt mycket för. Semestermånad med stor S och oftast packat överallt vad man än ska göra. Och det mesta är lite dyrare också. Det som inte är packat är sjukvården för där finns ingen personal. Så under juli ska man akta sig för att bli sjuk. Sedan lättar det här under andra hälften av augusti och sedan kommer september min favoritmånad. Vet inte om det beror på att jag är född i september, är jungfru med allt knasigt det nu innebär. Den som vill kan klicka på den här länken och få veta precis varför man är som man är. http://twice.se/horoskop-jungfrun.html   Inte lätt att vara Jungfru inte. Läser man om hur man tydligen är och tror på astrologi  så får man passa sig så att man inte försöker ändra bilden. Man får ta allt med en nypa salt. Men visst måste man skratta ibland när man läser horoskop. För ibland måste man faktiskt säga att det stämmer in så alldeles otroligt bra.

Astrologi förresten vore nog kul att fördjupa sig i häxa som man är ha ha ha.

midsommar-2012-077.jpgmidsommar-2012-066.jpg

Göra fina midsommarkransar är inte min grej bevisligen!

Ute regnar det ordentligt och det är näst intill omöjligt att få en Ridgebackhane på cirka 50 kilo att gå med ut. Kissa utanför dörren är mer hans grej. Fröken filifjonkan Plottis går gärna ut, lite regn, vad gör det, verkar vara hennes filosofi. Dock gillar hon skarpt att bli torkad när hon kommer in. Står alldeles stilla, blundar och myser.

Synd bara ikväll om studenterna som väl fortsätter partaja efter att ha gått ut igår, som kanske blir lite blöta. Några går kanske ut ikväll. Gissar att firandet i ”busbacken” i Sundsvall blir ganska lugnt om det nu regnar i Sundsvall förstås. Jag bor ju faktiskt 5 mil därifrån så vädret kan ju variera.

13 jun 2013

Comments powered by Disqus