Nostalgikänsla!

Nostalgikänsla!

Vaknar av att grannen klipper gräset. Mitt fönster är öppet och jag kan känna hur det doftar nyklippt gräs. Påminner mig genast om hur det var i 8-årsåldern, när sommarlovet precis börjat och man sov med öppet fönster och vaknade av just den där gräsdoften och en sval sommarvind tog tag i gardinen.  Fåglarna kvittrade också, vilket de inte gjorde nu i helgen. Känns som det är dåligt med pippisar i år. Den fanns en lyckokänsla som gör sig påmind av den när nostalgin. Sommarlov, bada, vara med kompisar, rida det fanns hur mycket som helst att göra. Inomhus var man aldrig nästan. När mamma ropade ”kom in och ät” så gick man in under protest. Och sen ut igen. Inte hundratals kanaler på TV, bara två, inga datorer, mobiltelefoner eller annan teknologi men en jädrans massa frisk luft och motion.

På den tiden fanns en Coca Cola fabrik i Nacksta i Sundsvall. Bostadsområdet Nacksta var inte byggt utan det var mest jordbruk och några villor. Suget på Coca Cola löstes genom att gå till fabriken och hjälpa till att plocka tomglas i backar. All dricka fanns i flaskor och inte burkar och PET-flaskor utan riktiga glasflaskor. Visste ni att Coca Cola smakar annorlunda drucken ur glasflaskor? Jag lovar, den gör det. Visst skar man sig ibland på trasiga flaskor, men plåster på och fortsätt jobba. Där fanns också en kille/man som vi småtjejer tyckte var sååååååå snygg. Han var lik Elvis Presley den mannen, fast han hette Pålle. Underlig dialekt hade han. Tror han var från Stöde ha ha! När vi jobbat klart fick vi gå in i fabriken där Colan tappades på flaskor och där fanns skattkistan. En jättestor röd kyl med Coca Cola skriven överallt på den och där fick man trycka på en knapp och vips kom det en flaska nerdimpande. Vilken lycka! Ibland fick man två flaskor som belöning.

Tänk er om det skulle hända idag att småtjejer i den åldern skulle gå till en fabrik och plocka tomglas i träbackar. Vilket ramaskri det skulle bli. Vet inte om våra föräldrar var speciellt glada över att vi var där men inget sa något. De var nog mest rädda för att vi skulle göra oss illa på tomglasen.

Sen gick vi till tegelbruket och kollade in luffarna. Där fick vi förstås inte vara men spänningen tog överhanden och lite olydnad fanns även på den tiden. Var vi missnöjda över något? Skulle nog vara att alla kompisar var bortresta eller så och det inte fanns någon att leka med. Idag tar sig missnöjet helt andra former. Sen kunde vi så kallade småungar smyga in i skogen och speja på stora barnen. Som pussades i skogskojan. Sen gick vi hem och skvallrade och fick förstås stryk av stortjejerna och storkillarna. Inte så farligt som det låter för vi sprang fortare. Några tjocka barn såg man nästan aldrig. Fetman var sällsynt på den tiden. Inte konstigt, vi fick bra mat, läsk bara ibland, inga chips, och motion, motion, motion. Vi var aldrig stilla.

Sommarens simskola var förlagd till badplats vid havet. Gissa om det var kallt i vattnet i juni. Japp det var kallt. Men vi lärde oss simma. Tror det var gratis att gå i simskola och fika ingick. Korvmacka och mjölk och ibland Kronsaft av någon orange sort. Orange saft, ja visserligen, med ack så god. Kommer precis ihåg hur den luktade och smakade.

Rida kunde man också få göra ibland. Det fanns en ridskola i närheten av där jag bodde. Sporren hette den och där kunde man få rida. I en liten paddock och utan hjälm förstås. Det fanns naturligtvis hjälmar men de var bara snygga och hade nog inte hjälpt mycket om man trillat av. Hakbandet hade man uppsatt på hjälmens skärm och där gjorde det ju stor nytta. Så hjälmen satt inte ens fast på skallen.

Om man kan säga att det var bättre förr så var det nog det.  I allfall där jag växte upp. Inte var vi rika men det våra aktiviteter kostade nästan heller ingenting. Mammorna var oftast hemmafruar så vi fick bra frukost, lunch, middag och mellanmål. Och så fanns det massor med barn. Naturligtvis fanns det säkert saker som inte var helt ok men det var inget man fick veta.

Nu ser det tyvärr helt annorlunda ut. Sverige har en väldig massa fattiga barn. Eller kanske rättare sagt fattiga föräldrar. Nya fattigsverige. Barn kan inte få åka på semester för föräldrarna har inte råd. Ta och titta på vad det kostar att åka till ett sommarland någonstans i Sverige. Att vara borta en helg kostar multum. Inte konstigt att folk inte har råd. Naturligtvis kostar det att driva dessa nöjesparker eller vad man ska kalla det för men åt helvete för dyrt är det hur som helst.

Och så har vi nu det som hänt i Sverige de senast dagarna. Bilar sätts i brand, stenar kastas på brandbilar, poliser osv. Och varför då, kanske ingen som vet egentligen men hur jag än vänder och vrider på det här så är det kriminella handlingar. Kasta sten på brandmän, poliser med risk för att träffa dessa allvarligt måste väl ändå rubriceras som mordförsök eller…..? Man undrar förstås vart dessa ungdomars föräldrar håller till och med vilken rätt man gör det här. Lika kriminellt vem som än utför handlingen. Bränner upp annans egendom och försöker skada polis och andra. Sverigekänns lika farligt och galet som USA.  Och allt detta för att man är missnöjd med hur polisen agerar hur politiker agerar. Jag är missnöjd med Skatteverket som orsakat med en hel del genom felaktiga beslut. Men inte sätter jag eld på deras bilar inte. Näe ungdomar – sluta upp med det här nu. Förövarna måste förstås straffas i proportion till brotten.  Inte löser man något genom det här meningslösa våldet. Skapar bara fler motsättningar i det här landet. Nu kommer de som inte tycker att polisen tar i med hårdhandskarna med flera. Och vem gynnar det? Då blir det bara en kamp mellan två läger.  Läger ett versus läger två.

28 maj 2013