Spökskrivare minsann!

Författarskap på gång!

Don´t fear - jag skriver inte mina memoarer. Nej då jag lovar inget sådant! Visserligen kanske det skulle vara roligt men vem fasiken skulle vilja läsa den boken. Skriver åt en god vän som kommit till Sverige från Finland som krigsbarn. Han har funderat på att skriva ner det här sedan länge men inte hittat någon att skriva. Men nu är det på G. Han berättar och jag skriver och sedan får vi se vad det blir av det hela när det är färdigskrivet. Väldigt intressant att höra historier från tiden för andra världskriget och hur det var att skickas från Finland till Sverige som krigsbarn sex år gammal. Visserligen kommer det här inte att bli en enda snyfthistoria utan mycket bus, lite vemod och en hel del skratt. Jag skrattar hela tiden åt vad dessa busiga småkillar hade för sig i Finland när tyskarna var där för ”att hjälpa” mot ryssen och även under ankomst och vistelse i Sverige.

Jag tror att många inte har en aning om (me included) hur fattigt och eländigt livet kunde vara på den tiden på finska landsbygden, men ändå innehålla så mycket glädje mitt i alltihop. Tänk er själva att gå omkring i träskor i den bitande vinterkylan på finska landsbygden. Och så var det ju krig mitt i allt det som ändå inte var ett lättsamt liv. Spännande värre att få skriva och ta del av detta. Och hoppas att jag lyckas få till det så det blir bra läsning. Men det ska nog lyckas. Bara att bryta ihop och komma igen. Det blir sannerligen inte det lättaste jag gjort dock väldigt roligt som sagt.

Har väl någon gång i livet funderat på att skriva egna memoarer och jag får väl kanske skriva i dagboksform och sedan låsa in det tills jag är gammal och så gaggig att ingen skäller på mig ha ha ha. Fast ibland undrar jag faktiskt om jag varit med om allt jag skulle kunna skriva och berätta. Får väl se om jag kommer mig för att göra det.  Sen kan jag sitta på ålderns höst och ”komma ihåg” och skratta med en flaska bubbel som sällskap.

Men just nu i Viksjö så är det stiltje. Här händer inga stora grejor. Fast en del  händer förstås även i den här byn. En och annan brand, inget allvarligt, men anledningen till branden måste man faktiskt skratta åt. Om än tragiskt förstås. Och så var det ju det där med fröken körledare oj oj oj. Står att läsa om henne i tidningarna, inte just nu men för en kort tid sedan och mer lär komma.  Tänk vad en del människor är påhittiga för att lura åt sig pengar. Kyrkans anhängare eller vad vi ska kalla henne är inte alltid ärliga, var så säkra.

Igår var jag faktiskt till Njurunda för att hälsa på min familj som jag inte träffat på två månader vilket var så härligt. Made my day!  Bileländet, punka med mera har sett till att jag varit som en strandad val. Går ju inte att åka buss till Sundsvall och Njurunda. Jovisst går det, men då blir det först buss till Härnösand, nästan 4 mil. Sen till Sundsvall nästan 5 mil och sedan Njurunda 2 mil och väl i Njurunda måste jag gå 2 km för att komma till Solberg. Pust! Och efter denna lilla busstrip som också kostar skjortan förstås så är det bara att säga hej, vända om och påbörja resan tillbaka. Jättelattjo att åka buss en hel dag för att komma till civiliserade trakter i en kvart. Det går förstås åka till Sundsvall med Sollefteåbussen men den går inte ofta. Kan inte turlistan där men gissar på en eller två gånger/dag. Att åka med 80 kilo hund tror jag inte heller uppskattas av bussbolaget. Men hundarna kanske kan få åka i bagageutrymmet. Det stjäls ju bagage när bussarna stannar har jag sett på nyheterna eller Plus eller vart det nu var, så det vore väl bra med vakthundar då. Skulle vilja se den som försöker ta bagage med Chantos som vakthund. Vore kul att se grrrrr…... Men jag kan kanske också få åka i bagageutrymmet – discount area!

Nu har jag varit sittande vid den här datorn i ett par timmar så nu intar jag sängläge med en rolig bok Arto Paasilinnas ”Prosten Huuskonen s bestialiska betjänt”.  Vilken enorm fantasi den mannen har, lättläst bok med ett språk som är väldigt måleriskt. Dock kanske lite väl så ibland. Men skrattar gör man. Tänk er själva en björn som lär sig stryka kläder, duschas och får deodorant under armarna och sover i en säng eller ramar kanske det kallas på en björn det som jag nu kallar armar. Men deodorant på björnar är inte vanligt gissar jag även om dom luktar apa hmmmm…………………. Vilket dilemma att hitta rätt ord!

9176088901.jpg9176088901.jpg9176088901.jpg

11 mar 2013

Comments powered by Disqus