Se meriterna - inte åldern!?

Funderar lite på det här med den enorma åldersfixering som råder i det här landet. På alla plan faktiskt. Vare sig det gäller jobb, anställning, relationer osv. Denna åldersfixering har fått härja länge.  I Fredrik Reinfeldts drömvärld ska alla jobba så länge som möjligt. Men med tanke på åldersfixeringen i det här landet så går ekvationen inte ihop. Fattar inte vad som är så viktigt med ålder? Eller som när man läser dagstidningar där man intervjuat någon eller om någon rädda livet på någon (bara ett exempel) så verkar det viktigaste inte vara att någon gjort något bra utan det viktigaste är åldern på den det berör - kalle 56 eller Ada 34 osv. Helst med stora svarta siffror som syns. Sverige har en lag som som förbjuder diskriminering i arbetslivet. Den tillkom 2009. Den lagen fanns i USA redan 1967. I USA räknas meriter, inte ålder vid anställning exempelvis. Något för Sverige att ta efter tycker jag. Och vi i Sverige som tycker att vi är så långt framme i allt. Så är verkligen inte fallet. Läser i tidningen M-magasin att 70 nu är det nya 50. Och jag är böjd att tro det och hålla med. Vi lever längre, vi arbetar längre och kanske om 20 år så finns inte begreppet pensionär längre. Då får individen själv bestämma sin avtrappning från jobbet. Who knows, den som lever får se. Vad är det som är så viktigt med en persons ålder frågar jag mig. Om man lär känna en person och gillar denna så har väl inte åldern någon betydelse - elller.........? När jag bodde utomlands så var det aldrig så att man frågade efter någons ålder. Jag har goda vänner från utlandstiden som jag inte har en aning om hur gamla det är. Gissar väl på ett ungefär men bryr mig inte. Och framförallt så frågar jag inte eftersom det inte har någon som helst betydelse. Jag gillar människorna inte siffror. Ibland försöker jag hitta anledningen till ålderfixeringen och vet inte, men kanske har det faktum att allt är baserat på personnummer i Sverige viss betydelse. Ingen aning bara en gissning men det kanske är en del av problemet.

Och citerat " man kan hoppas att Carola Lemne, som blir ny VD för Svenskt Näringsliv nu i maj, ändrar på gubbväldet i sin organisation och drar igång en kampanj för ett Sverige med en modernare människosyn". 

Och för att fortsätta med ålderfixering så ta det här med förhållanden. Om kvinnan är tio eller 15, eller 5 eller så många år äldre än mannen så rynkas det på näsan. Men om mannen är äldre så är det helt acceptabelt och ingen bryr sig. Vilket korkat tänkande. USA exempelvis är åldersfixerat kanske men tycker att det är på ett lite annat sätt än här i Sverige. Mer utseendefixerat och kanske mestnär det gäller skådisar men de får väl skylla sig själva. Man kan titta på många amerikanska skådisar och deras patetiska jakt på ungdom. Plastikoperationer som går snett  och förstör deras utseende totalt. Varför inte göra det bästa av det man har? Det går ju inte att genom plastikoperation bli 25 igen. Det ser bara gräsligt ut. Titta på Mickey Rourke som var en pärla och nu ser ut som skrutt. Eller Melanie Griffith, gift med Antonio Banderas, henne kan man nästan skrämma barn med nu. Finns säkert en hel del i Sverige också men kanske inte lika många. Läppförstoringar så att ägaren till lipsen ser ut som om de fått en allergisk reaktion gör att man kan skratta hysteriskt. Tänker speciellt på en svensk kvinna, bl a bloggerska, boende i US of A som har läppar som inte alls passar i hennes i övrigt fina ansikte. Nåja men detta är en annan sida av åldersfixering och inte den typ av åldersfixering jag började det här inlägget med.

Gårdagen bjöd på en otroligt skön promenad i skogen. I strålande solsken och cirka 10 grader varmt. Att sedan komma hem lagom trött efter en skön motionstur i skogen, lite solbränd i ansiktet gör en glad i själen. Men så blev jag också i Hundstallets roliga test på Facebook om vilken hundras man är, en Siberian Husky. Trivs bäst på landet bara man har något att göra.

 

13 apr 2014