Viltspår/eftersök/spårträning/ID-spår

Ja nu är det dags att börja spårträna sina hundar. Många för att det är roligt och bra för hunden och bra för alla hussar och mattar att komma ut i skogen. Viltspårsträningen är ett måste för de som ska använda sina hundar till eftersök. Jägare framförallt men det finns också duktiga ickejägare som har bra tränade eftersökshundar.. Sen är det också oerhört populärt att meritera hundar med ett Viltspårschampionat. Egentligen ska alla djur som skadas, antingen genom jakt eller olyckor letas reda på. Själv har jag en Rhodesian Ridgeback som är Viltspårchampion och som kan användas till eftersök på riktigt. Och så Plotthunden förstås som är tänkt att bli eftersökshund på björn/rovdjur. Vi, Plottis och jag har varit på kurs i Junsele och hon är godkänd som eftersökshund på björn och då i lina, inte som löshund. Får väl se om det går att ändra på det i sommar då hon ska testas i hägnet i Junsele.

Läser idag senaste numret av Svensk Jakt och gläds åt att jägarna nu börjat inse vikten av att ha en bra tränad spårhund till eftersök. Enligt vad jag har förstått från viltspårsdomare så har det varit lite svårt att få jägarna att träna sina hundar i spåret. Man tycker att har man en bra jakthund så har man en bra spårhund. Nu är jag ju ingen expert men tvivlar lite på det resonemanget.  För att återgå till Svensk Jakt och reportagen där så handlar mycket idag om ID-spår. Helt plötsligt är den vanliga spårmetoden/träningen lite förlegad.  Och visst är ID-spår suveränt och det är ju samma metod som man använder till att träna narkotikahundar, minhundar med mera. Och nu helt plötsligt har det här blivit väldigt populärt. ID-spår är förstås ett alldeles utmärkt sätt att få hunden att spåra det man vill. Men sedan måste man ut och spåra förstås och träna.

Tillsammans med en kompis deltog jag och Chantos 2006 i en kantarellsökkurs i Funäsdalen. Kursledare var Michael Hedman , en kille som utbildat minhundar åt försvaret, bland annat  Kambodja och som även utbildar mögelhundar och pyroteknikhundar (ID-metoden används i alla kategorier han utbildar i).  Metoden som användes för att träna hundarna  i att bli duktiga kantarellsökhundar var just ID-spår (ID=identifikation). Kursen var väldigt bra och hundarna blev duktiga kantarellsökhundar. Alltså superbra resultat. Min kompis som är duktig hundtränare och undertecknad enades om att det här skulle ju funka lika bra på att träna hunden i eftersök på exempelvis björn. Fast då när vi presenterade förslaget så skrattade jägarna gott. Vilket påhitt. Nåja inte gav vi upp och jag har tränat Plottis på det sättet på björnspår. Och det går kanonbra. I reportaget i Svensk Jakt tyckte jag nog att en del bitar saknades och att spåra med hunden i en meters lina vet jag inte om jag tror på. Känner nog att man kanske stör hunden lite då. Sen menade man också att när hunden kommer ut i spåret i träning ska hunden belönas i arbetet inte när den slutar spåra. Klart att hunden ska belönas i spåret. Men det ena utesluter ju inte det andra. Det är ju trevligt att man äntligen tagit till sig den här metoden i jaktkretsar men attans att det skulle ta så lång tid. Metoden har ju funnits forever. Vad kan det här bero på tro? Att det inte funnits instruktörer eller att man är ovillig att ta till sig nya metoder. Själv tror jag på det sista. Att helt döma ut metoden att spåra på traditionellt vis är inte heller den enkla lösningen. ID-spår är ju till för att optimera spårhundens förmåga. Jag har ju testat ID-spår och vet att det är en superbra metod att lära hundar spåra det man vill att den ska spåra. Hoppas bara att det som nu säljer kurser i ämnet är så pass duktiga att det blir rätt.

Och har jag nu stuckit ut hakan så har jag. Och det bjuder jag på. Spårintresserad hundägare som använd sig av ID-spår sen 2006.

 

26 apr 2014